Indienblogg 2014

av Susanne & Magnus, lärare
Följ våra elever och lärare som är på studieresa i Indien och Nepal perioden perioden 4 - 18 mars.

 

 

2014-03-18

Efter att ha sagt adjö till Sunbeamskolan i Varanasi, hade vi det tveksamma nöjet att få uppleva ett indiskt nattåg, som skulle ta oss till Taj Mahal i Agra, 13 timmar bort. Upplevelsen kan bäst beskrivas som rustik och vi anlände tidig morgon utan att vara helt utsövda.

Som grädde på moset drog Indiens största festivalhögtid igång samma morgon klockan sex, Holifestivalen, även känd som färgfestivalen. Det var bara att ta ett djupt andetag, se det storslagna Taj Mahal och sedan låta sig bli dränkt i färg på gatorna i festivalkaoset, där alls kastar, sprutar, smetar och häller hinkar från taken, tills inte en fläck på kroppen är annat än blågrönrosaröd. Mest spännande för eleverna var för eleverna att upptäcka att färgen knappt får bort, vilket väckt viss överraskning på flyget hem, när några försöker checka in med mörkoranget ansikte.

 

2014-03-16

Sunbeamskolan har ett digert program för oss med allsång, badminton, dansuppvisningar, presentationer av indisk historia och landets skolsystem.

På skolan har vi också fått veta mer om Indiens största festival, holi, som alla ivrigt inväntar om ett par dagar.

För att komma ifrån kaoset på gatorna tog vi en båttur på Ganges. Som om trafiken inte var tillräcklig gav vi oss sedan in i gyttret av gränder.Där möttes vi av apor, kossor, råttor, avföring och ett stort antal lik som bars förbi på vägen till kremeringsplatsen Burning Gath. Staden är fascinerande och man är helt slut efter att sinnena bombarderats av intryck under en kväll. Kort sagt, en fantastisk stad.

 


På Sunbeamskolan

 

2014-03-15

Trots en traditionell Indisk tågförsening på ett par timmar så stod Sunbeamskolan på perrongen och väntade när ett trött gäng körde in på stationen mitt i natten. Vi inkvarterades på skolan på tjej respektive killavdelningar. Som tur var hade de en sen middag förberedd vilket var tur då många inte ätit på hela dagen.

Nästa morgon åkte vi tillsammans med skolans elever till platsen för Buddas upplysning, Saranath. På bussresan hann våra elever bekanta sig med dina värdar.

Varanasieleverna hade mycket mindre uppfattning om omvärlden till skillnad från de vi träffade i Delhi där våra elever kände igen sig i kulturen mycket mer. När man går runt i Varanasi är det inte heller mycket man känner igen vilket inte är konstigt då det är mycket som inte ändrats sedan 5000 F.K. Det som dock tillkommit är det obeskrivliga trafikkaoset som råder när en miljon biltutor låter samtidigt dygnet runt.

 

2014-03-14

Sista dagen i Pokhara toppade vi med att gå upp 5.30 för att hinna i tid till soluppgången på toppen av Sagarnkot. Där kunde vi se hur solen färgade de snöklädda bergen rosaröda.

Sedan var det bara att lasta i packningen i bussen och ge sig av på hårnålskurvorna upp genom bergen. Den kittlande känslan i magen av att balansera på de lodrätta bergväggarna med den grönskimrande Bagmatifloden 1000 meter ner, upphörde inte förrän vi kom ner i låglandsdjungeln. Chitwan är känt som Nepals bördigaste jordbruksregion och känd för plats för Nepals sista orörda djungel.

Vi kom fram till den lilla byn Sapana mitt ute på den pastorala landsbygden. Där ligger Sapana Comunity center som använder turistinkomster för att investera i området, till exempel för att stärka kastlösa kvinnors ställning i samhället genom utbildning. Här finns också många volontärer som jobbar med att försöka bibehålla den nepalesiska faunan.

Vi fick följa med några av de mycket kunniga lokala guiderna och vandra i skogen där vi fick lära oss mycket om träd och medicinalplantor. När vi hade gått ett par timmar in i djungeln stötte vi plötsligt på en pansarnoshörning vilket till viss del överraskade eleverna. Mötet gick dock bra och vi avslutade med att besöka elefantcentrum där de föder upp arbetselefanter.

 

2014-03-13

På kvällen fick vi vara med på en dansfest i byn där eleverna fick vara med och framföra en skördedans som kändes som en blandning mellan Kendo och Kung Fu. Efter dansen satte vi uppe ett tag och drack masalate och lyssnade på grodornas kvackande på risfälten. Det var inte läge för något längre nattsudd med tanke på att vi skulle upp 04.30 igen för den långa resan tillbaka till Indien.16 timmar på en blandning av plåtbussar, jeepar, till fots och tåg.

Vi gjorde ett kort uppehåll för ett besök på den exakta platsen för Buddas födelse, Lumbini. Det blev det sista av alla de världsarv vi har sett i Nepal.


 

 

Chitwan nationalpark

Sedan gick vi gåsmarsch över gränsen för att skriva ut oss från Nepal och skriva in oss i Indien. När den långa dagen är över hoppas vi att vi blir upphämtade av Sunbeamskolan i Varanasi.

 

2014-03-12

Det var skönt att komma av i den bördiga Pokharadalen efter en skumpig flygtur där vi flög hälften så högt som de omkringliggande bergen. Gruppen fyllde hela planet själva. Trots de höga klädda snötopparna så ligger Pohara lägre i Kathmandu vilket märktes på alla blommor.

Vi besteg världsfredspagodan på toppen av ett berg, uppdelade i olika grupper som antingen red, körde mountainbike eller promenerade.

Sedan begav vi oss Adarsh international collage och deltog i undervisningen samt höll lite improviserade engelsk och historielektioner.

Nästa dag cyklade vi längs med den otroligt skumpiga vägen för att besöka ett par byprojekt där kastlösa utbildas till guider och för att jobba inom restaurangnäringen. Det märks tydlig skillnad på fattigdomen i Pokharaområdet då fler turister hittat till området. Det känns bra att se alla grupper med barn i skoluniform som passerar på morgonen.

Eleverna är nöjda med att ha fått sova i samma säng mer än en natt och mycket tacksamma över att kunna få sova ut till 06.30 en morgon.

Vi åt gemensam lunch på en bondefamiljerestaurang där de odlade sina egna grönsaker och örter bredvid borden och bakade sina egna bovetechapatis.

 

2014-03-10

Bhaktapour, 1200- talets nepalesiska huvudstad är inte bara intressant för sin världsarvstämpel utan för att det är en högst levande stad där människor bedriver jordbruk och affärsverksamhet som under de senaste 500 åren. Där pågick en enorm danstävling där alla Nepals skolor hade samlats. De visade en enorm skicklighet. Eleverna funderade på att ställa upp med små grodorna men kände att konkurrensen var överväldigande.

Samma dag besökte vi också aptemplet Swaiimbunath. Nöjda med att på vägen dit både ha besökt sockervaddsfabriken och tandfeguden. Väl på toppen av berget upptäckte vi att det ännu en gång var dags för ett av de sjutton timmar per dygns långa elavbrott som gör det nästan omöjligt att få iväg en blogg.

Imorgon åker vi till Pokhara och vi ska försöka ta oss upp på Annapurnas 8200 meter topp för att undvika radioskugga. Eleverna har lovat gå först:-)

 

Aptemplet Swaiimbunath  

 

2014-03-09

Idag tog vi en busstur för att lära eleverna att inse sin egen dödlighet och livets förgänglighet, men då pratar vi inte om att vi hyrde motorcyklar utan vi besökte dödstemplet Pasupatinat. Det är nepalesernas heligaste tempel, där man hoppas, om man har råd att få bli kremerad. Döden är högst närvarande nere vid Bagmatifloden där man tvättar liken innan de kremeras på strandkanten.

Vår lokala guide berättade mycket för oss hur vi skulle leva våra liv och slippa reinkarneras. Han lade tonvikt  på att undvika förnöjsamhet och motstå girighet.

Vi träffade även en del nakensaddus som eleverna blev kompisar med.
Vi vandrade genom Katmandus ytterområden för att ta oss till Bodanath, tibetbuddisternas heligaste pilgrimsmål.

En stor mängd tibetaner lever i exil i Nepal pga av situationen i Kina. Det är också något vi kommer att märka av när vi kommer till Pokhara, i Himalaya, där det finns stora tibetanska flyktingläger. Vid Bodanath går de tibetanska munkarna varv efter varv för att bättra på sin karma genom att rulla på de tusentals bönehjulen.

Nästa världsarv som står på tur är världsarvstaden Bhaltapour där organisationen Fair Enterprise Network driver ett daghem för föräldralösa.

 

2014-03-08

Kathmandu måste vara en av världens mest världsarvstäta städer. Bara de första dagarna hann vi med åtta stycken, till exempel det medeltida DurbarSquare med sitt otaliga antal tempel tillägnad någon av den stora mängden gudar och gudinnor från såväl den buddistiska som den hinduistiska religionen tillexempel Elefantguden Ganesha, eller apguden Hanuman. Trots att det är väldigt lite folk på mycket yta och kaotisk trafik tycker eleverna ändå att det är ett lugnare tempo än i Indien.

Vi har träffat grundaren till Fair Enterprise network, Björn Söderberg, som bland jobbar med att stärka kvinnors ställning i Nepal. Björn har bott i Nepal i 13 och är en driven entreprenör som startat dagis och städföretag. Han flyttade till Nepal när han var i samma ålder som våra elever.

 

2014-03-07

Skolsituationen är ganska annorlunda för de indiska eleverna. Det vanliga är att man betalar för extraundervisning 3-4 timmar varje kväll. Det blir ingen tid över för fritid. Det som åtminstone gör det lite lättare än i Sverige är att det är en mängd olika helgdagar när de får ledighet utifrån både hinduisk och muslimsk tillhörighet. Om en vecka börjar en av Indiens största festivaler, den omåttligt populära holi festival.


De indiska eleverna berättar om skolsystemet.

Efter skolan så besökte vi Indiens största moské, Jama Masjid. Den är klassad som världsarv av UNESCO. På vägen dit fick vi uppleva det verkliga Indien i de muslimska kvarteren. Trafikkaos, rökelse, skabbiga hundar, halalslaktade lamm, köer med cykelrichos och försäljare med boaormar som säljer ormsalva.

Om några timmar är vi på väg till biståndsorganisationen Fair Enterprise Network i Kathmandu.

 

2014-03-05

Vi mellanlandade i Istanbul och många blev förvånade över att det var samma väder som i Sverige, snöblandat regn.


Framme vid skolan i Delhi

 

Inte helt utsövda efter 15 timmars resa åkte vi direkt till Vasant Valley collage för att möra våra värdelever. Skolan rankas som en av Indiens mest framstående och är inte representativ för hur de flesta spenderar sin skoldag i Indien. Våra elever blev förvånade över att datorerna är på samma nivå som hemma och att sportfaciliteterna är vad man skulle kunna hoppas att vi hade på Norra Real också, till exempel squashhallar, basketplaner, cricketfält och simhall.

Undervisningen är ganska traditionell, man har ännu upptäckt den helbrägdagörande formativa bedömningen och dess matriser. Istället är det mycket katederundervisning med repetitiv kunskap. Vi fick lära oss hur man formulerar den bästa äktenskapsannonsen, något som kanske kan vara av intresse för någon av kollegorna på Norra.

För att vara en pluggskola så bedrevs det mycket undervisning i de estetiska ämnena.
Vi fick också chansen att utmana indierna på det klassiska reptricket samt lite mer traditionell fotboll.

 

Dela:
Kategorier: